Allas hjärtans dagar!
va fan är de för skit?
Så ma känner sig ännu mer deprimerad över att
man verkligen vet att man är superduper singel!
varje år hoppas man på att få en "hemlig-beundrare-ros".
men ikke sa nikke, det får man fan aldrig. jag lovar,
jag har aldrig fått en ros, jo av vänner. men
alla hjärtans dag.. fan de är så jävla överskattat.
man kan väl älska varandra 24 timmar om dygnet,
7 ggr i veckan,
30-31 dagar i månaden,
365 dagar om året,
eller vad säger ni?
pah, så lägg ner de skitet och visa er kärlek närsom istället.
för faan.
/en bitter singel har talat! ;)
Sådär uttalade jag mig för exakt ett år och en dag sen. På alla hjärtans dag år 2005. Då var jag en bitter olyckligt förälskad singel som tyckte att man kunde älska varje dag. Tycker jag GIVETVIS fortfarande. Varför ha EN dag då man visar sin kärlek. Allt handlar om överraskningar, i LOVE överraskningar. Men detta året, 2006, kan jag inte klaga. Kunde givetvis varit bättre, att ha 39graders feber är ingen höjdare direkt.
Men att vakna klockan halv nio av att pojkvännen ligger på en är faktiskt något som är svårslaget. Något som gör detta ännu mer underbart är att han inte hade sovit hos mig, nejnej. Han hade tagit tåget halvsju och stod i mitt rum tio över åtta. Jag kan berätta denna gulliga historia från början, för den förtjänas faktiskt att berättas.
Måndagkväll: Telefonen ringer och jag ser att det är pontus mobilnummer. Han var på en spelning på sin skola och jag hoppades på att han skulle ringa och säga att han sov hos mig. Men tji fick jag. Ingen mamma kom upp och sa att pontus hade ringt. Så jag gick ner och frågade mamma, som förövrigt är så JÄVLA dålig på att ljuga. Hon sa att ingen hade ringt. Och då pontus sa att han hade ringt fel och skulle egentligen ringa hem blev ju såklart övertygad. Så jag fick sova ensam den måndagsnatten.
Tisdagsmorgon: Jag öppnar ögonen och ett fett smajl och blondhuvud med lila skjorta tittar på mig. en pontus hade köpt frallor och gjort frukost på sängen till moi, sjuklingen! Det har någon aldrig gjort för mig förut. Sen var han här och tog hand om sjukisen hela dagen.
Och som man kan se så har jag ju fallit för grupptrycket jag också nu, alla hjärtans dag är den speciella dagen. Fast ändå inte helt med massa presenter osv. Men att vara med pojkvännen. Så jag säger såhär:
ALLA hjärtans dag är för ALLA med ett hjärta även alla bittra singlar. Och är man en bitter singel, som jag var förra året, kommer man falla för trycket en dag. Believe me, i did!
Men i MORGON, då är det ett halvår. Mamma mia, sex månader med pontus. Det är lite overkligt.
Förövrigt blev jag grymt sugen på yoghurt!
Så ma känner sig ännu mer deprimerad över att
man verkligen vet att man är superduper singel!
varje år hoppas man på att få en "hemlig-beundrare-ros".
men ikke sa nikke, det får man fan aldrig. jag lovar,
jag har aldrig fått en ros, jo av vänner. men
alla hjärtans dag.. fan de är så jävla överskattat.
man kan väl älska varandra 24 timmar om dygnet,
7 ggr i veckan,
30-31 dagar i månaden,
365 dagar om året,
eller vad säger ni?
pah, så lägg ner de skitet och visa er kärlek närsom istället.
för faan.
/en bitter singel har talat! ;)
Sådär uttalade jag mig för exakt ett år och en dag sen. På alla hjärtans dag år 2005. Då var jag en bitter olyckligt förälskad singel som tyckte att man kunde älska varje dag. Tycker jag GIVETVIS fortfarande. Varför ha EN dag då man visar sin kärlek. Allt handlar om överraskningar, i LOVE överraskningar. Men detta året, 2006, kan jag inte klaga. Kunde givetvis varit bättre, att ha 39graders feber är ingen höjdare direkt.
Men att vakna klockan halv nio av att pojkvännen ligger på en är faktiskt något som är svårslaget. Något som gör detta ännu mer underbart är att han inte hade sovit hos mig, nejnej. Han hade tagit tåget halvsju och stod i mitt rum tio över åtta. Jag kan berätta denna gulliga historia från början, för den förtjänas faktiskt att berättas.
Måndagkväll: Telefonen ringer och jag ser att det är pontus mobilnummer. Han var på en spelning på sin skola och jag hoppades på att han skulle ringa och säga att han sov hos mig. Men tji fick jag. Ingen mamma kom upp och sa att pontus hade ringt. Så jag gick ner och frågade mamma, som förövrigt är så JÄVLA dålig på att ljuga. Hon sa att ingen hade ringt. Och då pontus sa att han hade ringt fel och skulle egentligen ringa hem blev ju såklart övertygad. Så jag fick sova ensam den måndagsnatten.
Tisdagsmorgon: Jag öppnar ögonen och ett fett smajl och blondhuvud med lila skjorta tittar på mig. en pontus hade köpt frallor och gjort frukost på sängen till moi, sjuklingen! Det har någon aldrig gjort för mig förut. Sen var han här och tog hand om sjukisen hela dagen.
Och som man kan se så har jag ju fallit för grupptrycket jag också nu, alla hjärtans dag är den speciella dagen. Fast ändå inte helt med massa presenter osv. Men att vara med pojkvännen. Så jag säger såhär:
ALLA hjärtans dag är för ALLA med ett hjärta även alla bittra singlar. Och är man en bitter singel, som jag var förra året, kommer man falla för trycket en dag. Believe me, i did!
Men i MORGON, då är det ett halvår. Mamma mia, sex månader med pontus. Det är lite overkligt.
Förövrigt blev jag grymt sugen på yoghurt!
Postat av: Erajka
du har världens gulligaste pojkvän!
Trackback