JeniloraC

Jahapp, blev utmanad av martina.

Nämn tre saker du gillar med ditt ansikte:
1. Läpparna, lagom stora och lagom små!
2. Mina blåa ögon!
3. Skrattgroparna! ;)

Nämn tre saker du gillar med din kropp:
1. Mina fötter, storleken. Hittar alltid skor i min storlek 37.
2. Min hals, har någon obsession på halsar!
3. Brösten! Haha, storleken är lagom för min kroppsstorlek!

Nu går vi in på insidan..
Nämn tre saker du gillar med dig själv:
1. Har ofta blivit kallad för Glader eller Toker! Så min gladhet eller nåt!
2. Min känsla för att ha medkänsla, hoppas de låter rätt! Haha.
3. Min öppenhet om mig själv.

Nu är det såhär att jag inte har några bloggpolare som INTE gjort denna listan, tråkigt men sant. Haha.

Igår ringde mamma mig på jobbet och sa att jag fått hem tre kuvert från Lunds universitet. Och detta skulle förmodligen vara svaren från de försenade ansökningarna jag skickade in för två veckor sen. Och jag kunde glatt öppna alla tre kuvert och bemötas med ett VÄLKOMMEN TILL VÅR KURS. Så det var bara att välja och vraka mellan socialpsykologi i Helsingborg och i Lund, mat, måltid och hälsa i Helsingborg. Givetvis gynnade det mig och mitt vad med mamma att välja mat, måltid och hälsa. Så jag mailade till de andra kursernas ansvariga och meddelade att de kunde meddela någon annan att platserna var lediga. Trevligt för dem och trevlig för mig som gjort en god gärning, haha.

Så idag vaknade jag, nervös som jag var, kl sex! Kunde inte somna om för fem öre! Störde och gnällde med Pontus för att få honom vaken. Ibland får man vara lite taskig. Är man nervös så. Flörtar med Pontus och ber honom snällt följa mig till skolan så jag iallafall inte gick vilse ensam. Så tåget mot Helsingborg bar av kvart över tolv för att vara på plats på kursen kl 13. Vandringen till skolan gick som smort och hade klarat det galant själv egentligen, men skönt med lite stöd ändå. Fast det var otrolig omväg för honom gjorde han det ändå, min prins.
Och jag har nog ALDRIG känt mig så förbannat lämnad när jag klev in på skolan, Campus. Alla kände alla förutom lilla jag. Men jag tog mig iallafall till receptionen och frågade efter sal E413, och de var inga problem att hitta dit. Med förklaring förståss. Annars hade jag gått totalt vilse, haha. Men jag tog mig till sal E413 och resten av klassen stod där och väntade också. Under 10minuters tystnad stod alla och vred sig och kliade sig i håret och inspekterade varandra. Kändes som 10år! Till slut kom läraren och vi fick sätta oss tillrätta. Och för att inte se totalt ensam ut satte jag mig bredvid en tjej som verkade vara på "min nivå" och verkade helt ok som var helt ok också!
Kaffe och bullar bjöds det på konstigt nog, med vår passande kurs mat, måltid och hälsa. Trevligt folk var det också, 90% tjejer. En improviserad lektion på två timmar då våran "huvudlärare" pratade om äpplets innehåll och ditten och datten. Mer passande än bulle och kaffe fick vi ett varsitt äpple också!

Kvart i fyra slutade vi för dagen och skulle bege oss hemåt. Hade redan hittat en tågkompis och skulle göra sällskap med henne. Men vad gör jag, JO jag glömmer min plånbok i klassrummet. Då vi var tvungna att köpa en bunte papper på 250sidor för 100kr tog jag upp plånboken, och lämnar kvar den! Dumma jag, jag vet. Såklart märker jag inte detta förrän jag sitter på tåget hemåt och tågkonduktören ska se på biljetterna. Jag fick snällt förklara att jag glömt plånboken. Otrevligare konduktör fick man nog leta efter, hon tyckte att jag allt kunde ringt till skånetrafiken INNAN jag satt mig på tåget att jag glömt plånboken i skolan. Men hur f*n ska jag kunna veta att jag glömt den om jag precis kommer därifrån och inte kollat väskan förrän då? Men slapp iallafall betala, för denna gång! Jävla tråkigt att betala 560spänn för ett månadskort på morgonen och sedan betala 600spänn för att man glömmer det nyinförskaffade kortet! Så typiskt mig, den plånboken är gjord för att glömmas. Fast den är så förbannat stor!

Ja, men detta var iallafall min första dag på min första kurs på min första högskola! Förbaskat roligt! Historian om plånboken slutade föresten lyckligt då pappa jobbar i samma byggnad som min skola och kunde springa in och ta kontakt med min senaste lärare, slutet gott, allting gott!